Det började med att ett kompisgäng hittade ett gammalt brädspel på ett fritids i Farsta. Nu, sex år senare, är gänget etablerade som svenskt landslag i världsklass med två bronsmedaljer från VM 2015 och 2017, totalt runt 30 aktiva medlemmar och träning varje torsdag i Skarpnäck. Men Team Sweden Jakkolo är nog ändå ett av de minst uppmärksammade landslagen i Sverige.
När vi besöker träningspasset i Skarpnäck är det full fart, ett stort antal brädor är uppställda i lokalen och teamets medlemmar står en och en vid varje bräda och spelar fokuserat. Här, på Tätorpsvägen, har det nyss spelats ett SM och snart är det landslagssamling, inför nästa VM som spelas 2019. Kvalificering pågår kontinuerligt för de som vill vara medlemmar i landslaget, poäng räknas varje vecka och det innebär att den som verkligen vill vara med måste ligga i.
Det finns inget damlag i Team Sweden Jakkolo ännu så länge, men damer är välkomna om de vill vara med. Det är fullt möjligt att spela tillsammans i mixade lag, både lokalt och i mästerskap, berättar Matti Wall, som tagit på sig att guida mig och berätta hur spelet fungerar.
Jakkolo, som det kallas i Tyskland, Sjoelbak som fransmännen kallar det, eller Sjoelen som spelet kallas i ursprungslandet Holland, är ett brädspel som liknar det engelska shuffleboard. Men här går spelet ut på att passa ett antal puckar genom fyra luckor i slutet av träbrädan, som är 200 cm lång och 40 cm bred. Luckorna har olika poäng och spelaren kan få bonuspoäng om puckarna fördelas jämnt. De puckar som inte hamnar innanför en lucka returneras till spelaren, två gånger.
Maxpoäng, officiellt, är 148 poäng för ett spel med 30 puckar, där spelaren får tre chanser att sätta puckarna rätt och 1480 poäng för ett spel med tio omgångar (så som det spelas under exempelvis VM). Svenskt rekord sattes nyligen av Johan Klefelt med 1415 poäng.
Mest populärt är spelet i Holland och Tyskland, men vid senaste VM 2017, som spelades i Frankrike, var hela tolv länder representerade. Förutom Sverige (som tog bronsmedalj) var det Holland (världsmästare), Tyskland (silvermedaljörer), Frankrike, USA, Tjeckien, Polen, Surinam, Schweiz, Slovakien, Sydkorea och Irland, som deltog.
För Sveriges del var den sista omgången i VM 2017 rafflande. Teamet vann sitt brons med bara någon poäng över motståndarlaget Tjeckien. Se filmen från slutomgången här.
Jargongen i träningslokalen är lite rå men hjärtlig. Några tar en öl och någonstans i mitten av träningspasset är det kaffepaus. Och när det är dags att packa ihop går allt som på räls. Det märks att gänget här känner varandra väl, det finns en stomme på tio-tolv personer som har umgåtts länge med varandra, bekräftar Matti Wall.
– De flesta av oss i kärngänget känner varandra sen ungdomen och har spelat andra sporter tillsammans tidigare, innebandy, fotboll och hockey till exempel. Och vi kommer från området Bagarmossen-Skarpnäck-Hökarängen-Sköndal-Enskede, en del har till och med gått i samma klass, eller har jobbat ihop. Men många av de som är med nu bor mycket längre bort, totalt är vi ju över 30 personer nu. Vi har till exempel två kubanska bröder i laget som reser från Upplands Väsby för att spela Jakkolo.
Men hur började det här egentligen?
Första kontakten med sporten fick vi när några av oss hittade en bräda på ett fritids i Farsta där de jobbade. De utmanade varandra och la upp resultaten på Facebook där en tysk snappade upp det och frågade om vi spelade organiserat och om vi kunde tänka oss att delta i VM 2011 i Tyskland. Han förmedlade sedan kontakten till en annan tysk som säljer Jakkolo-brädor och så köpte vi ett par ”riktiga” brädor. Våra gamla brädor visade sig vara lite ”fel”, hålen var för stora bland annat, så det blev som att börja om på nytt. Eftersom vi skulle delta i VM, så bildade vi ett landslag, efter att ha kollat upp att det var okej att kalla oss det. Att vi kallar oss Team Sweden Jakkolo är bara en förenkling av the Swedish National Team of Jakkolo.
Ni blev ju bronsmedaljörer både 2015 och 2017, har ni fått någon uppmärksamhet?
– Nej det var ingen som sjöng för oss när vi kom hem från senaste VM, skrattar Matti. Och vi har inga sponsorer eller så. Vi får ta hand om allt som måste göras själva, från att boka lokaler och luncher till att städa efteråt, som i ett fotbollslag eller vad det nu kan vara. Men vi tycker ju inte att det är så jobbigt eftersom det för det mesta är så otroligt givande. Fast det går i vågor också, ibland när spelet inte stämmer och man står och stampar på samma ställe och måste ligga i lite extra känner jag mig sliten och funderar över varför jag håller på egentligen.
– Men oftast tycker jag att det är det roligaste jag någonsin har gjort, man får vänner i andra länder genom sporten och det är en häftig gemenskap. Sist under VM blev jag inbjuden till Dallas i USA och det är ju väldigt lockande att försöka komma iväg eftersom jag är ett fan av amerikansk fotboll också.
Kan vem som helst komma till er och pröva på att spela?
– Absolut. Vi har öppna mästerskap, dit vem som helst kan komma. Det finns möjlighet för alla att delta. ”Det är inte viktigast att vinna utan att delta”, som någon sa. Och spelet kallas också för ”the friendly game”. Vi har mästerskap där nya kan komma och spela och då får teama upp med en rutinerad spelare. Proffs och amatörer, PRO/AM, kallas det mästerskapet. Det senaste spelades nu i slutet av september.
På landslagets Facebooksida redovisas resultatet: ”Lag Mattias Dahlberg/Micke Ringgaard vann den andra upplagan av Svenska Jakkololandslagets lagturnering PRO/AM. En turnering där tanken är att hitta nya spelare genom att ett PROffs (rankad 1-15) spelar med en AMatör (en ny spelare alternativt någon rankad 16 eller lägre).” Se bilden här under, där Micke Ringgaard (med pokal och olivgrön t-shirt) håller handen på förbundskapten Mattias Dahlbergs axel (knästående)
Är det lite av en grabbträff när ni ses?
– För en del är kanske detta med att träffas och hänga med grabbarna huvudsaken, man tar en öl eller två, får ner pulsen lite, spelar sina rundor. Många av oss har ganska små barn och det kan ju vara ganska intensivt hemma. Då blir det också som en liten paus från familjen för dom som kommer hit. Men vi är ett gäng helt vanliga trevliga killar, jobbar med olika sorters yrken, som lärare, snickare, säljare, och det kommer hela tiden in nya intresserade.
– Vi skulle också verkligen önska att det kom med intresserade damer så att vi kunde starta ett damlag. Internationellt finns det väldigt duktiga damer som skulle kunna spela skjortan av oss vilken dag som helst. Den kvinnliga mästaren i VM 2015 snittade 1440-1450 poäng.
Vad krävs för att bli medlem i ert team?
– Alla är välkomna. Rena nybörjare kan faktiskt vara med och spela i klubbspel, SM och VM också om de är beredda att betala resan själva, så som vi alla gör. Vi brukar boka bra hotell, men resan brukar bli billigast möjliga Ryan Air och så. Vi tar ut flera lag till VM och de fem topprankade spelar i första laget. Men alla får spela, även under VM.
– Nästa VM går 2019, så det är bara att höra av sig, om någon blir intresserad efter att ha läst artikeln, avslutar Matti Wall.
text: Aminata Grut
2017-10-18, kl 23:50
redaktion@skarpnacksnyheter.se
Relaterat
Team Sweden Jakkolo, på Facebook (öppnas i ny flik)
Team Sweden Jakkolo, egen hemsida
Team Sweden Jakkolo på Twitter
Lokal fransk TV rapporterade från VM 2017. Här är reportaget, i ett klipp från YouTube där det svenska laget är med i flera sekvenser. För er som inte är så bra på franska kommer en sammanfattning under filmklippet.
Speakertext från inslaget:
”Träpuckarna spelas med en hand. Målet: att landa så många som möjligt av dem i de fyra luckorna. Sporten: Sjoelbak. Lampertheim i Frankrike anordnar i år världsmästerskapen och som ni kan se i god stämning. I den mångsidiga lokalen: tolv nationer vars deltagare har samlats för den stora mässan för Sjoelbak. Bland spelarna, 39 fransmän.
Öppningsceremonin kan börja. I turordning visar varje lag upp sig, Tyskland, Sydkorea, Amerika, Irland, där fanns också en representant för Surinam, två polacker, tjecker, slovaker, schweizare och svenskar som kommit till festen. Sjuttiotre holländare. Och så vi små fransmän.
Det var bara början. Sedan följer nationalsångerna, vi har sett svenskarna, holländarna och så förstås Marseljäsen (franska nationalsången).”
Härefter följer introduktion av och intervjuer med en rad spelare. Dessutom konstateras att de orangea spelarna är bäst – det är holländarna, som också vann mästerskapen. Tyskland kom tvåa och svenskarna på en överraskande tredje plats. Fransmännen slutade på femte plats.